Idag är det femtio dagar tills vårt plan lyfter, och vi med det till vårt stora äventyr. Jag tror inte att vi kommer hinna blinka tills dess då det precis bara var hundra dagar kvar..

Jessica, jag är så glad att få dela den här upplevelsen med dig. Vi kommer verkligen att leva livet och utmana oss själva. Du vet, fiskar, höjder, spindlar, bakterier.. Vi har samma farhågor men tillsammans kommer vi att övervinna dessa. När vi sitter på ålderdomshemmet tillsammans och dricker något gott ska vi inte ångra att vi inte gjort något vi velat göra i våra liv. Det börjar nu, när vi sätter oss på planet lämnar vi det trygga, det vi kan utan och innan, och vet inte vart vi hamnar under resans gång. Förhoppningsvis kommer vi ha växt som personer och kommer hem lite äldre, med lite mer erfarenhet, och framförallt lite mer solbrända. Vi ska göra allt läskigt vi egentligen inte vågar och fortsätta så genom hela livet. Du kommer tvinga ner mig i havet och jag kommer tvinga dig ut genom ett flygplan. Bara för att vi vet att vi kommer att älska det.

"Man ångrar bara det man inte gjorde".

Jag har alltid så roligt med dig och vet att jag kan lita på dig vad det än gäller. Vi har klarat en etapp i livet tillsammans, gymnasietiden. Den var tuff men väldigt rolig, vi gjorde den rolig. Vi blandade matte och projektarbete med festresor och shoppingturer, på engelskalektionen - kanon tyckte vi. Utan dig hade jag bytt linje, utan tvekan. Nu kör vi nästa etapp.

Du vet att jag älskar dig och jag ser verkligen fram emot att spendera åtta månader tillsammans med dig! (Och med alla våra nya kompisar vi kommer att träffa. Vi får börja jobba på listan om den ska vara längre än Rebeccas när vi kommer hem ;))

/Jennifer